Liten vus

Liten vus

MeiTai bärsele

övrigtPosted by Liten vus 03 Nov, 2010 22:44
Jag har länge velat sy en Mei Tai som är lite större än de brukar vara, mina barn är ju inga bebisar längre men de vill fortfarande gärna bäras ibland. Även stora ben kan bli trötta.

Och nu äntligen har det blivit av! Bärsjalen jag använt som tyg i selen har legat och väntat i säkert ett år och mönstret ritade jag för över ett halvt år sedan. Ikväll vågade jag sätta saxen i tyget och 4½ timme senare är den äntligen färdig!!

Jag är otroligt imponerad över hur snabbt den gick att sy! Jag trodde det skulle vara flera veckors arbete!

Axelbanden är breda med motveck där de är fastsydda i panelen ("sitsen"). Midjebandet är vadderat med polyesterfleece.




Material: Tyget är en bärsjal av märket Hoppediz, modellen är en Orginal och färgen heter Nairobi. 4,7m sjal gick åt. Vadderingen är tjockare polyesterfleece.

Mönster: Panelen/sittdelens mönster grundar sig delvis på Stoff och stils bärselemönster, axelbanden och midjebandet har jag ritat helt själv.

Kommentar: Jag är nöjd, mycket mer finns inte att säga.



Den här typen av sele har inga spännen utan man knyter både midjebandet och axelbanden. Det är otroligt skönt att bära i MeiTai och andra ergonomiska bärselar jämfört med konventionella svenska bärselar, dessutom sitter barnet ergonomiskt korrekt och barnets rygg och bäcken avlastas när det sitter med benen i 90 graders vinkel i den breda panelen (sittdelen) som fördelar barnets tyngd jämt över en stor yta. Jämför med om du sätter dig grensle på en hängmatta, vilket är då skönast: att bre ut tyget så det går från knäveck till knäveck med benen brett isär eller att knöla ihop det så att det bildar en smal korv i vilken du hänger med benen rakt ner mot marken och hela din tyngd på blygdbenet?






PS. Nu när jag ser inlägget med regnbågskoftan ser jag att färgerna har blivit helknasiga på bilden, de är inte sådär neonlysande i verkligheten utan vanliga klara regnbågsfärger.